Jacqueline om missionsresan till Tanzania: ”Det var helt fantastiskt!”

Categories: Nyheter

I februari ordnades en resa genom ett samarbete mellan Kaggeholm (Bibel Kreativ) och Södertörnkyrkan där målet var en missonsresa i Daar Es Salaam, Tanzania. På plats fanns också ett samarbete med en pingstkyrkan som med sina ungdomar slöt upp i projektet med syfte att evangelisera, arbeta med outreach och hjälpa till med socialt arbete. Jacqueline Claesson är teamare i Södertörnkyrkan och hör till en av dem som följde med på resan.

Hej Jacqueline! Berätta om resan ni gjorde till Tanzania.

Ja, vi gjorde alltså en missionsresa till Tanzania och var där 12 dagar. Det var helt fantastiskt! Jag aldrig gjort något liknande förut. Jag har varit i Egypten förr men det är inte riktigt samma känsla.

Det första jag möttes av var en kulturkrock. Vi åkte buss till hotellet och när jag kollade ut genom fönstret så kändes det som en helt annan värld;

Smutsiga gator, fruktstånd med exotiska frukter, kvinnorna gick med tunnor på huvudet och bebisar i skynken på ryggen – det var bara väldigt, väldigt annorlunda.
Det var mycket att ta in i början.

Du in princip blundar när du berättar det här – antingen försöker du leta i ditt minne precis hur det var eller så njuter du väldigt mycket av att återspegla detta..

Haha! Ja jag är tvungen att tänka tillbaka på hur det faktiskt var.

Har din syn på mission utvecklats sen du utövat det i praktiken?

Nja, egentligen inte. Min syn på mission är egentligen inte att man måste åka iväg till Afrika utan jag ser det mer som att; Vart jag än är någonstans så är det min uppgift, snarare än att jag behöver komma iväg för att få göra det. Det var fantastiskt att få komma till ett annat land för att se hur de har det och kunna hjälpa dem med sånt som vi tar för givet – mat, vatten.
Mission blir ju något helt annat, men ändå inte. Det blir annorlunda där.

Vi gjorde många sociala projekt där vi åkte runt till många barnhem och hjälpte till. Ett muslimskt barnhem vi besökte hade det väldigt dåligt ställt, så vi fick hjälpa till med våningssängar, kuddar, lakan osv.
Det var kul att vi fick göra det i det här området eftersom vi fick på så sätt visa att vi älskar alla som människor. Det spelar ingen roll om man kommer från en annan religion eller så – vi kristna vill alltid visa den kärleken.

 När ni kom hem så laddade upp en fantastiskt härlig profilbild på Facebook, berätta om det momentet.

Det var verkligen ett starkt möte. Det här lilla barnet bara såg så tomt ut, så jag bara sträckte fram armarna. Hon kom fram till mig så jag fick hålla om henne. Det var verkligen starkt.

Den bilden utstrålar mycket värme. Om du ser tillbaka till innan resan, när valmöjligheten kom att få åka till Tanzania – vad stod du inför då?

Jag tänkte bara att det här måste jag göra. Det var inget snack om saken. Jag blev taggad direkt och bara ville åka.

 16995947_10208844013565941_8838312682173701504_n

 

Vad skulle du säga var höjdpunkten på resan?

Vi samarbetade med en kyrka där nere, så vi var 10 svenskar och 12 ungdomar från Tanzania. En kväll åkte vi till deras kyrka då det hade något som hette Teen Talk. Typ som ett ungdomsmöte. Efter det mötet spelade de afrikansk musik och då dansade vi loss med afrikansk dans. Då var det ingen som höll tillbaka! Det var ett av de ögonblick som jag värderar mest.
Sen fick jag också predika en söndag i en kyrka, vilket var ett väldigt stort steg för mig. Det uppskattades och togs emot – det var roligt också.

Hur skulle du jämföra missionsfältet Tanzania kontra missionsfältet Huddinge?

Det som var där var att det var mer öppen kultur. Det var inte svårt att hälsa på människor på gatan eller de man inte kände. Det var inte svårt att sprida de goda nyheterna lite mer naturligt än vad jag skulle säga att det är här i Sverige.
I Sverige, så fort man ler mot någon eller börjar prata med någon så tror folk att man antingen är galen eller säljer något. Det skulle jag säga är den största skillnaden.
Det var lättare att få kontakt med folk och folk var mer öppna att prata med en.

Varför tror du att det är så?

Där är man väldigt beroende av varandra hela tiden, det är det som är kulturen – för att de ska kunna överleva så behöver de vara nära varandra, hjälpas åt och kunna byta varor. Det är en kultur skapat av att man alltid hjälper varandra, även om man inte känner varandra.

Det är något vi inte har här. Egentligen är det väldigt mänskligt, men här är det byggt mer på individen. Det stjälper oftast mer än vad det hjälper tror jag.

Södertörnkyrkan har ju en bredd av missionsarbeten som vi stöder – Etiopien, Estland, Tanzania, Thailand, Bolivia för att nämna några. Vad skulle vara dina rekommendationer för dem som vill se ett annat missionsfält?

Att våga göra det som är annorlunda. Var inte rädd för andra kulturer och andra synsätt. När du väl åker hoppas jag att du tar chansen och vågar göra de saker som man kanske inte alltid är bekväm med. Gör det fullt ut! Ha en förväntan på Gud.
Skriv ner punkter av vad du förväntar dig som en påminnelse.

Tack för det du delat med oss!
Vill du bli involverad eller veta mer om vårt arbete inom mission? Kontakta oss!